Övning 2c – mini-novell

image by Sean Lynn

image by Sean Lynn

Blosset hon drog var egentligen alldeles för hårt, men hon lyckades hålla inne med hostan som annars hade utmärkt henne som newbie. Det stack i ögonen och smakade as. Vilken fars allting kunde vara. Kajalen som sträckte sig i en fet svart båge över ögonlocken hade tagit henne nästan en halvtimme att få till, och den varsamt tuperade tofsen höll redan på att sloka. Och Mila var inte ens här. Var det inte därför Sara och Malin också hade kommit till den här delen av stan, till det dyra caféet där en kaffe kostade 40 spänn? Eller var det bara hon, lönnfeta Lena, som hoppats få vidröra det gyllene håret och spegla sig i lite av glansen, den som lös likt en gloria runt Milas uppenbarelse?

Hon pillade på iPhonen igen, hon kunde inte låta bli, att det skulle vara så svårt att låta den vara. Inte för att Mila hade hennes nummer, hon visste nog inte ens att hon existerade. Hon svettades i vårsolen. De lånade tightsen satt åt runt midjan och för hundrade gången sög hon in magen och rätade på ryggen. ’Där är hon!’ ropade någon och alla fyra huvudena vände sig om samtidigt, och Lena kände för att kräkas.